Vädret och vad det kan föra med sig…
Mars månad femte dagen i månaden och södra Sverige vaknar med -9 grader, 40 cm snö och en underbar vinterdag. Titta ut eller vara ute i naturen ger fantastiska upplevelser och otroliga minnesbilder läggs på näthinnan för att bevaras fram mot våren kanten. April månad brukar ha strålande dagar med + 10 – 15 grader varmt, rena rama slutspelsvädret.

För mig personligen är vädret underbart, men många av mina vänner och arbetskamrater menar att nu får det vara nog. Nu skall våren komma och gräsmattorna och något som benämns som greener helst skall vara gröna. Där brukar det ligga en stilla liggande boll som man skall försöka träffa med en klubba. Många pratar om det som om det skulle vara en sensation att träffa bollen och få den att ramla ner i en grop mitt på greenen. Var i ligger konsten brukar jag fråga mig. Försök träffa en boll som kommer med en hastighet på 100 km i timmen, det är konst det. Men många av mina idrottskompisar brukar ägna sig åt denna konst på sommaren och jag förstår dom, något måste man koppla av med och då blir det den något enklare idrottsutövningen.

Får man tro Sportbladet så har inte den före detta förbundskaptenen förstått att ta grönt kort är ingen konst utan ett måste för att komma ut på greenen och koppla av.

Jag har tillsammans med mina barnbarn varit ute på något som kallas driving ranch. Slå till den liggande bollen och försök få den så långt som möjligt var förutsättningen. Kommer Du upp mot 100 meter är det mycket bra för att vara första gången säger svärsonen som lär ha något som berättar hur bra han är, handicap på två tror jag? Handicap, två det lär vara fantastiskt bra fick jag veta efteråt? OK, jag erkänner att bollen inte tog sig länge än ca 20 meter och det var inte direkt i den riktningen som spelet gick ut på. OK, jag ger upp, när svärsonen stannar till och tittar och säger att Du skall tänka på att titta på bollen svinga klubban som om Du skall kasta iväg den. Han skakar på huvudet över att jag spelar ”vänster” tydligen näst intill bannlyst i den idrottsgren. Men, det verkar ju inte vara någon dum idé att följa hans instruktion. Därefter slår jag fem slag på ca 100 – 120 meter, det känns otroligt bra i hela kroppen. Jag får lite tillrop efter första och andra slaget, sen blir det tyst, jag vänder mig om efter femte bollen, konstaterar vänd mot honom att det här är en ingen bra utmaning för mig och går därifrån. Svärsonen har försökt få mig ut på banan igen och det längsta han lyckats med är att jag ”puttar” tillsammans med barnbarnen på en slätt yta som skall vara den berömda greenen. Tjugo gropar är utplacerade på olika håll och längd i förhållande till varann och i närheten av klubbstugan, en herrgårdsliknande byggnad med restaurang och fullständiga rättigheter. Första putten är en fullträff och bollen rullar rakt i gropen, alla barnbarnen applåderar, bra farfar – morfar. En grym putt säger nioåringen. Efter arton gropar och tjugo puttar är barnbarnen grymt imponerade och pratar inte längre om tur. Detta måste vi berätta för pappa. Jag försöker förklara att det kanske inte är rätt tidpunkt att berätta för pappa, men det tycker barnbarnen att det är. Farfar – morfar är grym säger dom sins emellan och jag förstår helt plötsligt hur Parnevik och Sörenstam känner sig.

En runda på arton gropar sägs ta 4 – 5 timmar på en bana, vem har tid med sånt som inte är en utmaning, när volleybollen och hustrun behöver den tiden. Lycka till med slagen, puttarna och groparna i sommar Ni som tänker koppla av med något annat än volleyboll och familjen. Jag har förstått att de flesta inte spelar för att det är kul utan för att arbetet kräver det, någon form av representation lär det handla om. Det är socialt många tar alltid ledigt hela fredags eftermiddagen för att ägna sig åt denna form av motion. Bra att man rör på sig sparar pengar åt samhället, Du håller Dig i form kan arbeta bättre och behöver inte samhällets insatser i form av hemtjänst och andra omsorgsinsatser. Bra, ägna Dig åt motion. Själv spelar jag boll med Hårda gänget och röker inte på vare sig fritid eller arbetstid, det skulle egentligen premieras med en extra semestervecka eller förkortad arbetstid med 1 timme i veckan. Är det inte de goda exemplen som skall lyftas fram istället för rökavvänjnings kurser och annat, jag har aldrig blivit erbjuden att gå någon prova på rök kurs, har Ni?

Solheim Cup kommer till Halmstad 2007 tyvärr en tävling för damer annars…


Slutspel 2006 är fortfarande ett glödhett ämne, utanför spelplanen, i svensk volleyboll
Nej, vem orkar skriva om detta ämne, det är ju ändå ingen med beslutande rätt som lyssnar trots en makalös majoritets önskan. Elitklubbarna inte mogna, att en ändring av lottning-val samt övertagande av ranking skulle vara "Massmedial Harakiri" det luktar prestige samt störa den fina relation som byggts upp med SVT?, personal har inte haft tid, är de förklaringar som jag sett i media och fått förklarat för mig.

Ishockeyn går nu in i ett slutspel och där råder stor medial uppmärksamhet kring det val av motståndare som de bäst placerade lagen tänker sig… Var lottar SVBF herrarnas slutspel? i Degerfors, men hallå, på samma sätt som efter Final Four, vad då? Jag är från Värmland och då kan jag ha förståelse för valet av plats, men hade inte ett bättre ställe varit Örkelljungas Idrottshall? Är det så att tävlingsledningen befinner sig i Degerfors och inte vågar överlåta lottningen på någon annan, så just därför?

Snacka om en demokratisk ordning och den stora visionen att Fler Syns Bättre…


Vem är det – var frågan i februarikrönikan?
Volleyboll har 218 medlemsländer anknutna till det internationella volleybollförbundet. Vi har en svensk volleybollspelare som härjar i de europeiska ligorna och ligger i poängligornas topp var han än spelare. Han är för svensk volleyboll lika stor som Henrik Larsson är för fotbollen. Den stora skillnaden är att uppmärksamheten kring honom är noll i svensk media. Det är helt otroligt och näst intill tjänstefel för många i journalistkåren.

Vem det är? Fundera på det till nästa krönika. Svarar Du rätt och är journalist (jag bortser från alla uppdaterade regionala volleybolljournalister som följer den nationella volleybollen vecka efter vecka) bjuder jag Dig på en helhetsupplevelse, med mat och förberedelser inför en hemmamatch i HYLTE VOLLEY ARENA. Resan betalar Du själv.

Kommer Ni ihåg? Ja, ingen har svarat rätt, men det beror helt klart på att frågan inte var svår utan snarare på att ingen sportjournalist utanför regionen i den utvalda gruppen läst krönikan, så intressant är volleyboll i Sverige eller rättare sagt mina krönikor.

Namnet är MARCUS NILSSON, volleybolluppfostrad I Hylte Volley gått volleyboll-gymnasiet och därifrån börjat sin förädling i moderklubben ut i proffsvärlden som allt mer växer till den största svenska volleybollspelaren någonsin.

GRATTIS till Er som kunde frågan och det är säkert de allra flesta av Er.



Till slut – det kommer ytterligare en repris…
Ibland funderar jag över om jag skall skriva vad jag skriver, mycket kan feltolkas, men min ambition är inte att såra utan att saker skall kunna rättas till om jag/vi upplever dom felaktiga. Vi pratar ju om att det skall vara högt till tak i svensk volleyboll. Dom ambitionen vet jag finns på det flesta håll och kanter.

Leif ”Leffe” Nilsson-Wolff United

PS
Från SVBF har jag fått en riktig allvarlig påminnelse om att jag skall sluta min ideella volleyboll insats. Jag är speciellt inbjuden till årsmötet 18 mars i huvudstaden.

Jag skall tilldelas SVBF förtjänsttecken i GULD för mitt ideella engagemang inom svensk volleyboll under många år.

Jag tycker själv att det är roligt att det uppmärksammas, det är stort, ligger tusentals timmar bakom utmärkelsen, en förstående hustru som lägger nästan lika mycket arbete som mig på volleyboll i den mindre glamorösa uppgiften som kassör i en elitklubb. Hon har lika stor del i utmärkelsen som jag har. Jag är inte unik, jag har blivit uppmärksammad för att jag skriver, pratar, vågar ha en uppfattning som jag framför, ibland undrar jag om det är värt allt skitprat bakom ryggen och avundsjukan bland andra, jag lider mest av att andra tycker så och så är fega att man inte pratar med mig istället, de skulle säkert förstå att arbetet med att föra klubb volleybollen och svensk volleyboll framåt är den största drivkraften hos mig. Det finns många i min omgivning som lägger lika mycket tid på volleyboll som jag gör. Alla ungdomsledare, tränare, ledare i olika funktioner och andra personer i sektorer utan dom människorna skulle inte jag vara lika engagerad, det är dom som är min drivkraft så länge dom vill ha mig, men det kan vara kortare tid än man tror det har jag förstått inte minst från erfarenheten av mina centrala uppdrag i förbundet. Jag har ingen ambition att sitta här och där, min ambition är att göra bra saker för svensk volleyboll. Vi skall inte glömma att utan alla dessa ideella ledarinsatser på klubbnivå finns inte Svenska Volleybollförbundet. Att då och då fundera över vilka vi är till för är otroligt nyttigt och lärorikt.

Lite självkritisk, det får man inte vara i Sverige, så tycker jag att jag lyckats över förväntan, men det beror inte bara på mig själv utan alla duktiga människor i min omgivning. Grymt bra, farfar - morfar skulle mina barnbarn uttrycka sig! Den största anledningen till utmärkelsen är givetvis KONTINUITET och TÅLAMOD under en längre tidsperiod. För att ingen annan vill säger många.

Jag är stolt, men också lite undrande, är jag en av de där fyrtiotalisterna, bromsklossarna, som inte släpper fram yngre och drivkraftigare människor?

Tillhör jag en stor eller liten grupp idrottskamrater med ett brinnande intresse för idrott på internationell, nationell, region och lokal nivå som tilldelats SVBF:s förtjänsttecken i GULD?

Nu blev det för långt igen och jag som återigen haft svårt att komma igång med månadens krönika.

Sköt om Er där ute och se upp för nu börjar slutspelet om en vecka.
Leif ”Leffe” Nilsson Wolff United